Debatt om funktionshinderfrågor 180517

Den 17:e maj var jag som åskådare på ett möte där Referensgruppen i Funktionshinderfrågor hade bjudit in alla de etablerade partierna för en paneldebatt. Vi, VÅR FRAMTID – Klippan, var såklart inte inbjudna, eftersom vi bara dagen före hade bildat partiet. Men jag ville lyssna och se hur våra politiker mötte organisationer och personer med funktionshinderfrågor högt på agendan. Jag kan bara beklaga det tafatta sätt som jag tycker att våra politiker agerade. Alla givetvis med goda intensioner och med en tanke på att agera ”korrekt”.
Första fråga på agendan var huruvida det blev någon handikappkonsulent till kommunen. Någon skyllde på att det var den förra majoriteten som en gång avskaffade denna tjänst, men lovade samtidigt att en sådan tjänst skulle tillsättas till hösten. Samtidigt hade samma person många randiga och rutiga skäl till att de, som sittandes i nuvarande majoritet, inte tillsatt tjänsten fast det gått snart 4 år sedan man själv till trädde i styrande ställning . . . dvs man har helt enkelt inte prioriterat frågan!!!

Övriga partier diskuterade om det skulle vara en extern tjänst, om det skulle vara en 100% tjänst eller ända ner till en tjänst som delas på 6 kommuner!!!
Efterkommande kanske 5-6 frågor på programmet hade varit ”icke-frågor” om det i kommunen hade funnits just en handikappkonsulent.

Så nu till min summering:
Enligt SCB så har ca 32,5 procent av befolkningen någon form av funktionsnedsättning. Är det då inte rimligt att tro att det finns behov utav att åtminstone en person på heltid jobbar för dessa medborgare??? Jag tror det!!!

När jag i pausen diskuterade detta med några av politikerna på plats förstod jag att det bland annat som bakomvarande argument till att ”det inte var så lätt att få till”, var ekonomi. Det kostar ju en hel tjänst!!! När jag då menade att detta också var en icke-fråga eftersom vi tycker att den politiska organisationen borde reduceras från 41 ledamöter i fullmäktige till 31, med efterföljande begränsningar i nämnderna (vilket med säkerhet skulle betalt en handikappkonsulent) förstod jag att hjulspåren var väldigt djupa. Man bevakar sin egen position och den nuvarande organisationen genom att dels hävda att det skulle vara ett intrång på demokratin med en reducerad organisation samt att de små partierna skulle bli lidande.
Det där med demokratin håller jag inte alls med om. Däremot när det gäller huruvida de små partierna kanske blir lidande . . . ja, så blir det kanske. Men alternativet är ju att medborgarna blir lidande, och det tycker jag är betydligt värre.

// Kenneth Dådring, gruppledare